Cecilia Järvinen-Tovning

24 februari 2020

Foto : Carin Svensson

Tovat och sytt, omvandlat och nytt!

CillaVis har funnits sedan 2013. Bakom det naturliga hantverket med fokus på ull och tovning står konstnären och tidigare floristen Cecilia Järvinen.

CillaVis värnar om natur och miljö och skapar främst alster av naturliga material. Bland tovade fåglar ligger stort fokus på recycling, det vill säga att återbruka och ge gamla saker ny form.

Bland ett större utbud av tovade fåglar har den flygande, stående och ibland sittande kråkan blivit ett signum för CillaVis.

I somras träffade jag Cecilia i Kårehamn när hon ställde ut sina fåglar i mitt galleri. Jag undrade hur det kom sig att hon ägnar sig åt hantverk och hur det kom sig att det blev just tovade fåglar.

-Jag är autodidakt som man så fint kan säga vad det gäller ull o tovning. I min ungdom gick jag Sömnadsutbildning med mönsterkonstruktion o sydde väldigt mycket kläder o heminredning.

 Cecilia har alltid haft hantverk i sitt liv och ända sen hon var liten har hon pysslat o varit kreativ. Teknikerna och materialen har skiftat genom åren.

Fågelintresset visar sig komma från somrarna på Öland, hon berättar:

-Att det har blivit fåglar kan nog bero på min familjs årliga vårsemestrar till Ölands natur och fågelliv under min uppväxt. Någon ornitolog blev jag inte men jag tror uppväxtens fågelskådning har präglat mig o visar sig nu i min tovning.

 Hur gör du, undrar jag ?

_Jag gör aldrig en fågel på beställning, för jag måste ha med känslan som inspiration för att tova en identiskt fågel, det blir roligare då. Jag gör oftast de fåglar jag själv möter. De kommer till mig så då ”avbildar” jag dem. Jag använder oftast nåltovning men på vissa moment även våttovning.

 Varje fågel är unik utom kråkor, och ugglor som det tillverkas flera av.  Cecilia har haft en stående utställning sedan starten 2017 i galleri My Art Factory i Norrköping.

I April 2020 så är hon "Månadens konstnär" tillsammans med Helen Ivars Gape.

Välkommen till deras Vernissage 4 april klockan 10-14.

Av: Suzanne Sjödin